Tack!

Ett stort varmt tack till alla er som följt oss längs fjällkedjan. Ni som kommenterat, det är så himla skoj att få respons.

Sedan vill vi också tacka alla ni som kom och närvarade under berättarkvällen vi hade i församlingshemmet förra måndagen. Vi trodde aldrig att det skulle komma så många. Riktigt roligt att intresset finns! Det gör vi mer än gärna om!

Kontakta oss gärna om ni har något på hjärtat!

Ha det gott och lev väl,

Canroline och Emanuel

PS. Håll utkik här framöver för mer läsning;-) DS.

Berättarkväll.

DSC07779

Vi kommer berätta om turen och visa bilder från den.

Kom och lyssna, ställ frågor och kika på en del av den utrustning vi använt oss av.

Plats: Församlingshemmet i Dala-Järna.

När: Måndagen den 29:e februari.

Tid: Från klockan 19:00 och framåt.

Det finns kaffe, te och kaka till frivillig kostnad.

Varmt välkomna!

DSC07266.JPG

 

Sent inlägg. Åre- Vålådalen.

Klockan är efter midnatt. Det kanske har slutat snöa. Jag hör inte längre flingorna mot tältduken. Emanuel ligger intill mig. Han har nyss somnat.
Jag behöver också sova, helst för två timmar sedan.
Men.
Det är så fint nu. Alldeles lugnt och stilla.
Det är gott att vara vaken själv. Jag trivs väldigt väl tillsammans med Emanuel men också med att vara ensam. Så jag passar på och tar tröttheten imorgon. Det går sällan ut över någon annan än mig själv.
Har så himla mycket i mitt huvud just nu och håller på att svämma över av allt.
Senaste dagarna har gett energi. Åre var skoj med roliga samtal och gott käk. Igår (fredag) kom vi förbi hos Annika och Torkel, upphovsmänniskorna till hela Vita- och Gröna bandet. Om vi gladdes åt det? Kan ju säga att det är största anledningen till att vi båda knappt kan sova. Så himla spännande och inspirerande personer! De har gjort så mycket intressant och blev verkligen peppad av dem. Har nu massa input att gå igenom kvarstående mil. Sjukt bra! Är definitivt det jag behöver för att roa mig. Kan vissa stunder frångå den mest krävande terräng om jag har något nytt huvudbry.
Utöver detta så blev vi bjudna på galet god pasta med feta. Fick duscha och sova över. Det är så fint att få komma in hos någon på det sättet. Att få hänga tillsammans med en familj för ett tag.

Idag begav vi oss vidare, bärandes på våra skidor. Lagom tills det var dags för fika dök det upp ett motionsspår vid sidan av vägen. Varför inte, tänkte vi och klev på. Gång på gång blev vi omkörda av snabba människor i slimmade dräkter. Oj vad de såg lätta ut!

Spåret slingrade sig fram genom skogen till Vålådalens fjällstation. Eftersom kvällen var i antågande slog vi läger vid begynnande led mot Vålåstugorna. Uppe vid fjällstationen vankades det middag och vi kunde inte motstå den trots de senaste dagarnas matupplevelser. Vålådalens fjällstation är något alldeles extra med oerhört mysiga rum att vistas i. Middagen var hur god som helst och efterrätten var ett berg av glass med hallonsås. Mums! De som jobbade där var nyfikna på vår tur. När vi sedan skulle betala bjöd de på middagen och tyckte vi skulle betala för frukosten nästa dag istället. Otroligt fint på alla sätt, särskilt då vi hade svårt att välja vad vi skulle unna oss. Verkligt gemytligt, trevlig personal och ett toppenutbud vad gäller glutenfritt bröd.

Hit kommer vi gärna igen:-)

Grövelsjön i sikte.

9 km kvar till målgång!

Segerciggaren är avdammad, ballongerna är snart uppblåsta och nu bör det väl ändå inte finnas något som kan stoppa oss!!??

Långfjället ger oss vad vi tål med frisk vind och dålig sikt. Sista fikat nu med te, whiskey och praliner. Snart en efterlängtad syn.
Som vi kämpat för det här!

🙂🙂

Söderläge.

Då äntligen är vi på väg söderut igen. För några timmar sen nådde vi platsen för olyckan. Backen var brantare än vad jag minns så denna gång tog jag det lite lugnare utför. Inga nya skador. En god revansch helt klart!

Dagsetapperna är nästintill olidligt korta. Hittills 8 kilometer som längst. Kom till Ramundberget i fredags. Tältade i 23 minusgrader, kallaste tältnatten någonsin för oss båda. Även ett verkligt effektivt sätt att snabbt ställa om sig från tidigare veckors värmefrossa inomhus. Eftersom båda var redigt förkylda och ingen av oss hämtat upp aptiten efter maginfluensan stannade vi ytterligare en natt. Försökte truga i oss mat genom att båda dagarna käka finlirsfrukost på fjällgården. Hjälpte dock föga.

Söndag började vi skida. De första kilometrarna var svinigt tunga för Emanuel som släpar på i princip all packning. Att dra en pulka i ett par decimeter ospårad lössnö är redigt tungt som det är. Tillsammans med 200 höjdmeter de två första kilometrarna blir det riktigt krävande. Särskilt om en dessutom inte ätit ordentligt på en vecka och det är första gången en drar pulka. Jag släpar nästan enbart på mig själv och bara det är jobbigt nog. Så all heder åt Emanuel!

Mitt knä har svullnat lite men annars håller det bra. Spänner på ortrosen hårt och låser den i böjt läge för att fixera benet i en position så det inte går att överböja det.

Vi tar en dag i sänder. Inte många mil kvar, men räknar med att vara ute i mer än en vecka till. Vi har det gott här ute i vinden och det oändligt vita. Solen visade sig en stund idag, annars är det mesta mjölkaktigt. Ledkryssen syns nätt o jämt i nordlig riktning då de blivit frostiga. Det är en underlig tid här uppe med tanke på hur mycket folk det var här i våras. Vi underhåller oss med choklad, sömn och Mumin.
Fint är det!

Igår (torsdag) kom vi åter igen till Ramundberget. Så himla skönt att lämna Skars- och Helagsfjällen för denna gång. Vädret har varit ganska så nyckfullt och prognoserna har knappt gått att lita på. Förutom att vi blev vindfasta i Svaletjakke i två nätter har det gått bra. Ingen av oss är väl riktigt på topp men hostar i alla fall inte längre. Var dock helt slutkörda efter 15 km, längsta dagsetappen hittills. Så när vi fick ett rimligt pris på ett rum för natten med frukost här på fjällgården kom det nästan en tår. Blev så galet glada. Hon fina människan i receptionen avslutade det hela med att säga ”här är koden till relaxen också”. Hahaha, det var som en sjuk galen dröm! Rummet som skulle vara av lite lägre standard innehöll två sängar med lakan och don och en innetoalett samt en oerhört stor tvättho. Ja, vi undrar då sannerligen hur de andra rummen ser ut om detta är budget.

För bara några dagar sedan funderade vi på hur det kändes att vara en av dem som faktiskt bodde här inne på riktigt och inte de som slår upp tältet utanför och hänger i lobbyn.
Nu vet vi:-)

image

image

image

image

image

image

image

image

image